Valborg Aulins dödsdag 13 mars 1928

Fotot på Valborg Aulin är inte det vi är vana vid att se. Valborg Aulin Sällskapet mottog det tacksamt från ett av Tor Aulins barnbarn för en tid sedan och passar på att presentera det i samband med 83-årsdagen av Valborgs död.

På förmiddagen 13 mars 1928 dog Valborg Aulin i Örebro, då 68 år gammal efter en tids sjukdom. Ur media känns några meningar särskilt värda att citera:

"Med Valborg Aulins bortgång försvinner en allmänt känd personlighet, som för yttervärlden kom att te sig inte så lite originell. Hennes synkrets behärskades av musiken, den var det enda som för henne ägde betydelse. Med allt annat befattade hon sig föga mer än nödvändigt var, men i musikens värld var hon hemmastadd och levde ett så mycket rikare liv. Utanför dess gränser, i det praktiska livets bestyr, kände hon sig, framför allt med tilltagande ålder bortkommen och umbärlig och kom måhända därigenom att leva i relativ tillbakadragenhet, endast fylld av arbete för sitt livs stora intresse och gärning." (signerat T G-r i NA 1928 03 14)

I samma tidning - NA 1928 03 19 - kan vi läsa ett långt referat under rubriken "Valborg Aulins griftefärd". Begravningen förrättades av kontraktsprosten Lönroth och gick helt i musikens tecken. Till graven hade sänts 25 kransar och blommor, bl.a. från Nikolai församlings kyrkokör och Livregementets grenadjärers musikkår. Kistan bars i procession till Södra kyrkogården till musikkårens framförande av Chopins sorgmarsch. Där vilar nu Valborg Aulin och graven sköts av Valborg Aulin Sällskapet, som 9 januari i år, 151 år från hennes födelse, lade en rosbukett på den snötäckta graven.

Eva Maria Törneboms Nannylund

Många är vi kvinnor som under ca 25 år har fått uppleva en eller annan sommarvecka på Nannylund, del av Apelrydsskolan i Båstad. Nannylund har inte alltid legat i Båstad. Här har jag ställt samman lite uppgifter, som jag har hittat om Nannylunds historia.

Egendomen var ursprungligen belägen i Örlinge by, Möklinta församling, Västmanlands län - ett par mil utanför Sala. Huvudpersonen bakom Nannylund hette Eva Maria Törnebohm (verkar ha stavat sitt namn med h). Hon föddes under 1800-talet och dog 1909. Exakt vad Eva Maria hade för yrke förtäljer inte historien, men ett antal år runt sekelskiftet var hon ledamot i Fredrika-Bremer-Förbundets (FBF:s) sjuksvårdskommitté. I 1903 års verksamhetsberättelse har Eva Maria Törnebohm titeln "fröken" medan annan kvinna tituleras med sitt yrke.

I maj 1909 donerade Eva Maria Törnebohm Nannylund till FBF tillsammans med lösöre och kapital 7.000 kronor. Donationens ändamål var rekreation för ensamstående, bildade kvinnor och även deras mödrar, systrar och döttrar var omnämnda. Ända sedan mitten av 1980-talet har jag varit nyfiken på "ursprungliga" Nannylund, som ansågs så otillgängligt för sitt avsedda ändamål att FBF under 30-talet medgavs tillstånd att försälja egendomen för att i stället använda pengarna enligt donatorns önskemål.

Fotot är från 2004, då jag fick en guidad tur i byn Örlinge av anhöriga till den person som senast hade bott på egendomen. Genom olika källor har jag fått veta små detaljer om huset. Det har en gång i tiden kallats "Frökens". Namnet kom efter Margareta Katarina Lovisa Kröningsvärd, som föddes 1794 och dog ogift 1872. Hon var dotter till Abraham Kröningsvärd, en major på en närbelägen herrgård. På 30-talet bodde ett par systrar på Nannylund - Lisa och Mia Högstadius. Det borde ha varit efter att FBF avhänt sig fastigheten. Därefter verkar fastigheten ha ägts inom en och samma släkt, åtminstone fram till tiden för mitt besök.

Det har inte gått att få fram särskilt mycket mer om vår donator Eva Maria Törnebohm. Mor Hanna (född 1895) har berättat att hon 1904 var bjuden en jul till fröken Törnebohm, som enligt henne gjorde mycket för ortens fattiga. Mor Hanna utförde hemsysslor på Nannylund och betraktade fröken Törnebohm som läkare. Fröken Törnebohm hade tre somrar i rad besök av en fru och en fröken, berättade Mor Hanna.

1908 finns Eva Maria Törnebohm omnämnd som testamentstagare efter Ebba Lind af Hageby. Av Ebbas stora förmögenhet fick Eva Maria dels en livränta på 1.000 kronor "periodvis och i förskott" samt ett kapital på 3.000 kronor.

Jag tillfrågade pastorsämbetet i Möklinta församling, men ingen information fanns om Eva Maria Törnebohm och eventuell gravplats.

Eftersom Eva Maria Törnebohms donation Nannylund numera ger glädje åt ensamstående kvinnor i Båstad skulle en minnesplats på den orten kännas riktig - vid det nya Nannylund!

Kaija Saariaho - årets tonsättarprofil i Båstad

Kammarmusikfestivalen i Båstad v 26 är ett måste för många musikvänner. De träffas där år efter år för att lyssna och diskutera musik med varandra och medverkande musiker. Där blandas kammarmusik från olika tidsepoker, även nyskrivna verk. Årets festivalprogram tog t.o.m. upp ett verk som fick skjutas fram till senare tillfälle, då det inte hann bli klart = spelbart!

Förra årets festival var speciell så tillvida att könsbalansen var "hyfsad", dock ej jämn enligt Jämo:s definition "minst 40 procent av vardera könet". Årets tonsättarprofil var Kaija Saariaho, född i Finland 1952, bosatt i Paris. Hon bidrog till att förbättra den för övrigt snåla representationen av kvinnliga tonsättare. Kaija Saariaho har bl.a. skrivit en violinkonsert 1995, musik för sång, cello och även en opera. I Kaija Saariahos kompositioner finns även elektroniska toner. I Båstad bjöds på ett uruppförande, Cloud, Trio för violin, viola och cello. Kaija förundrades över att skillnaden var så stor mellan att skriva för stråktrio och stråkkvartett. Kaija Saariaho berättade i ett seminarium om sitt skapande.

Konstnärlig ledare för kammarmusiken i Båstad är sedan några år tillbaka klarinettisten Karin Dornbusch. Hon har efterträtt oboisten Helen Jahren.

Valborg Aulin blir buss

Så lyckades sällskapet i någon mening sätta Valborg Aulin på Örebrokartan. 22 bussar har fått namn efter avlidna Örebroare. 11 kvinnor och 11 män. Valborg Aulin - pianist, pianopedagog, tonsättarinna och konsertgivarinna - var en av de 11 kvinnorna. Valborg Aulin Sällskapet och andra aktörer i Örebro har agerat för att få en gata uppkallad efter henne. Att få musikhögskolans konsertsal i Örebro döpt till Valborg Aulinsalen är ett annat önskemål. Dessa frågor kvarstår att kämpa för. Än så länge får vi nöja oss med en buss. Örebroarna får fullt upp en tid framöver med att lära sig något om de historiska kvinnor och män som blir bussar. Hoppas sällskapets styrelse blir bjudna på premiärturen!

Årsmöte med Valborg Aulin Sällskapet

Det är dags för femte årsmötet med Valborg Aulin Sällskapet. Sällskapet har sitt säte i Örebro, där Valborg bodde från hon var 43 år till sin död 1928. 2009 års verksamhetsberättelse visar prov på ett aktivt år.

Sällskapet, med sina ca 50 medlemmar, kan även se fram emot en spännande verksamhet under det år som har påbörjats. 2010 - Valborgs jubileumsår - har börjat bra med två "nyförvärv" av Valborgs musik, två sånger. Sällskapet har införskaffat CD:n "Hvila, rogivande svenska sånger för barn och vuxna". Mezzosopranen Irene George sjunger till ackompanjemang på piano av Solveig Wikman. Bland de utvalda sångerna ingår ett fint framförande av Valborg Aulins Carina. Synkoperna kändes igen från annan musik av Valborg. Frågor väcks vem denna Carina var, som tillägnades denna sång. CD:n gör för övrigt väl skäl för sitt namn och går i lugnets tecken.

Nyförvärv nummer två kommer från Evterpe kvinnor i musik. De har gett ut häftet Gömda skatter Sånger av kvinnor från fem sekler. Häftet innehåller 16 sånger med pianoackompanjemang. Valborg Aulin Sällskapet erhöll ett exemplar som gåva! Liksom Valborg Aulin Sällskapet har Evterpe insett brister i vår musikhistoria, dvs. trots att kvinnor har komponerat och tonsatt så har de inte med självklarhet blivit dokumenterade för eftervärlden. Valborg Aulin representeras med visan Vaggsång. En CD medföljer och här sjungs Valborgs visa av sopranen Christina Falk med Solveig Wikman på piano. Se vidare: http://www.evterpe.se/sidor/noter.html Så fint att detta häfte kom just på Valborg Aulins 150 års jubileumsår och vilken present till sällskapet!

Lina Sandell - ovanlig begåvning för sin tid

En mycket begåvad diktare och textförfattare var Lina Sandell eller Carolina Wilhelmina Sandell, som var hennes fullständiga namn. Lina föddes 2 oktober 1832 i Fröderyd, Småland. Fadern Jonas Sandell var kyrkoherde i Fröderyds församling. Modern hette Fredrica och var prästdotter innan hon blev prästfru. Linas svaga hälsa har åberopats som förklaring till att hon utvecklade sitt intresse för läsning och för att skriva. Med dessa favoritsysselsättningar kom Lina att trivas bättre i fadern arbetsrum än i moderns kök.

Våren 1943 blev både Lina och hennes storasyster Christina sjuka i tyfus. Efter några månader kunde storasystern resa sig ur sjuksängen, medan sjukdomen band Lina vid sängen ytterligare ett par år. Lina var starkt präglad av hemmets kristna budskap. 1844 fick hon en andlig upplevelse när övriga familjen var i kyrkan. Hon låg i sängen och reflekterade över söndagens evangelium om Jairos dotter, då hon kände ett slags uppväckelseunder. Hon upplevde att Jesus hade botat henne.

Vid 13 års ålder hade Lina färdigställt en handskriven anteckningsbok med egna dikter som hon kallade "Barndoms Försök av Carolina Sandell 1845". Lina uppmuntrades av sin omgivning och imponerade med sin tidiga språkliga mognad. Konfirmationshögtiden blev en stark upplevelse för denna andligt präglade tonårsflicka. Det naturlyriska innehållet i hennes diktande fick ge vika för två nya teman; frälsningen och livet med Jesus Kristus samt himmelslängtan.

Linas begåvning i kombination med hennes fysiska begränsningar bidrog sannolikt till att forma hennes väg. Fadern kom att anlita henne i arbetet med sin korrespondens och med ämbetsskrivelser. Lina trivdes ju dessutom uppenbart med dessa uppgifter, även om de för den tiden var otraditionella för en kvinna. Även om pappa Jonas tog väl vara på sin dotters förmåga och fallenhet förefaller han något kluven inför Linas inställning t.ex. till kvinnors "fulla rättigheter". Far och dotter hade bl.a. olika uppfattning om att Fredrika Bremers litteratur lämpade sig för en ung kvinna.

Lina Sandell debuterade som poet 1853, 21 år gammal, med samligen Andeliga Vårblommor, vilken följdes av samligen Andeliga Daggdroppar 1855. Tryggare kan ingen vara trycktes för första gången i denna samling.

Ett av sorger och bekymmer övermättat 1850-tal kulminerade 1858, då Linas far inför ögonen på henne föll överbord under en båtresa på Vättern och drunknade. En djup relation mellan far och dotter bröts därmed. Den tålmodige läraren, prästen som förmedlat trons grunder, samtalspartnern och själavårdaren, den kärleksfulle föräldern, alltid snar till uppmuntran och nu var han borta. Det uttryck detta tog sig för Lina var mer skrivande. Men sorgerna var inte över. Innan 1850-talet var slut hade Lina förlorat sin syster Charlotte och även sin mamma Fredrica.

1861 erbjöds Lina en anställning på Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens expedition. Hon skulle arbeta med översättningar och annat litterärt arbete. Vid 29 års ålder beslutade hon sig efter viss tvekan att flytta från Fröderyd för första gången. Inte vart som helst, utan till landets huvudstad och en befattning, som mer eller mindre tycktes skräddarsydd för Lina. Drygt 40 år kom Lina Sandell att vara en högproduktiv förlagsarbetare!

När Lina Sandell var 35 år tackade hon "ja" till äktenskap med grosshandlare Oscar Berg. Makarna hade en stor umgängeskrets och bosatte sig centralt i en stor våning. I Linas vänkrets fanns bl.a. prinsessan Eugenie. De båda kvinnorna var jämngamla, delade intresset för det andliga och engagemanget för prinsessans syförening. Lina födde en lite flicka året efter bröllopet med Oscar, men flickan överlevde inte och några fler barn blev det inte. Makarna upplät sitt hem för flera av Linas syskonbarn, vilka hade förlorat sina egna föräldrar. Ett kännetecken hos Lina var hennes kärlek till barn.

Lina dog 27 juli 1903 efter att brutits ned successivt från vintern 1899, då hon drabbades av en svår influensa.

Ida Bäckmann i Asker

1916 köpte Ida Bäckmann en liten lantgård i Askers socken i Närke tillsammans med missionären Stina Sahlin. Med undantag för ett år då Ida och Stina bodde i kyrkoherdebostaden i Svennevad bodde Ida kvar i Asker till 1938, då hon och Stina flyttade till en något bekvämare egendom i Långåkersboda utanför Lindesberg. Ida Bäckmann hade bott på olika platser i Sverige, där hon verkat som lärare. Hon hade också gjort märkliga resor runt om i världen som utrikeskorrespondent och författare. Ida sökte sig till glesbygden i ett läge när hon inte ville vara i rampljuset. Hennes första bok om Gustaf Fröding hade fallit i onåd. Hon blev en sedd, känd och respekterad person i trakterna kring Asker. Bl.a. var Ida Bäckmann bland de första att färdas med bil på orten. En "primärkälla" berättar:

- Jag kan fortfarande i minnet höra hur Ida for fram med bilen genom skogen och tutade utanför Alltorps skola, säger MA, som är född på 20-talet. -Min pappa läste engelska för henne. Vi barn fick hämta radiobatteriet vid bussen och cykla hem till henne med. Det hade skickats till Örebro för laddning, eftersom det inte fanns elektricitet. Elen kom till dessa bygder först under 40-talet.

Här syns Ida till vänster och kusin fru Maria Söderqvist till höger utanför huset i Asker.