Kicki Sandström till minne

Ännu en jämställdhetskämpe och feminist av den ”gamla stammen” har tystnat. Elna Osvald Sandström eller Kicki, som hon kallades inom Fredrika Bremer Förbundet, har avlidit i en ålder av 89 år  Jag lärde känna Kicki på 80-talet, när vi båda var ledamöter i förbunds­styrelsen. Kicki valdes in i förbundsstyrelsen 1984 och var vice ordförande några år. .Kicki var dess­utom ordförande i Växjökretsen på 1980 och 1990-talen.

Som tingsmeriterad jurist blev Kicki en klippa i förbundsstyrelsen, bl.a. vad gällde stadge­frågor, bevakning av stiftelsejuridiska frågor, rättsliga frågor som hängde samman med förbundets privata skolverksamhet, tidningsutgivande, fondförvaltning – allt uppgifter som för­­bunds­styrelsen hade att förvalta. Flera år var Kicki ordförande i Samfällda stipendie­institutionen. Med noggrannhet och intresse tog hon del av flera hundra kvinnors ansökningar om medel ur fonder till alla tänkbara ändamål och beredde beslutsförslag till fondstyrelsens samman­träden. Dessa sammanträden hölls på herrgården Thelestad i Växjö, där ledamöter efter dagens möda bjöds en trivsam samvaro och övernattning. På herrgården hölls ibland även förbundsstyrelsens sammanträden. Kicki var tillsammans med framlidne maken Volmar generös att ”hålla lokal” även för Växjökretsens möten.  I Växjö engagerade sig Kicki aktivt i VAMP – Växjö Aktionsgrupp mot pornografi. Genom sin aktivitet var hon med och bildade riksorganisationen Folkaktionen mot pornografi i oktober 1985 och ingick även en tid i riksstyrelsen.

Kicki berättade med stolthet om sina tre söner och de jämställdhetsinsikter hon upptäckte hos dem. Förhoppningsvis hann hon också med att så jämställdhetsfrön hos de barnbarn hon fick glädjen att följa. I samarbetet inom förbundsstyrelsen och engagemanget för rättvisa mellan könen utvecklades Kickis och min vänskap. Jag minns många trevliga över­natt­ningar i Växjö för mig och min dotter, långa, berättande brev då och då och också Kickis och Volmars övernattning hos mig i Örebro på deras väg till fritidsbostaden i Leksand. Till Kicki skulle jag ha velat säga ”du gjorde vad du kunde och du kan vara helt nöjd, du förde jämställdheten en bit framåt!”

Hilla-Britta Lindeberg

     Åren 1956 - 1963 var Hilla-Britta Lindeberg  min rektor på Flickskolan i Örebro eller Risbergska skolan som den kom att kallas efter sin grundare Emilie Risberg. Hilla-Britta hade många uppdrag, inom politiken och också i organisationer för kvinnor. Som elev i flickskolan med piano som specialisering fick jag några spelningar i samband med möten, som Hilla-Britta hade ansvar för. Arvodet var 25 kronor - en icke föraktlig summa för en elev på 50-talet.
     Min vänskap med Hilla-Britta började med julkort och semesterhälsningar.i slutet av 70-talet. 1984 flyttade jag tillbaka till Örebro med min dotter och vårt umgänge blev mer kontinuerligt. Hilla-Britta blev änka tidigt efter sin pensionering. Musik och samhällsfrågor var några av våra gemensamma intressen. Att bli bjuden på middag av Hilla-Britta var både en kulinarisk upplevelse och en skön avkoppling. Fina dukar, tre rätter och full uppassning. Hilla-Britta blev en mentor och en förebild för både mig och min dotter. Hon deltog i aktiviteter som jag ordnade inom temat Kvinnor och samhällsplanering. Hon ställde upp och medverkade i samband med en 8 mars-aktivitet. Hilla-Britta kom på aktiviteter som jag var ansvarig för inom projektet Könsbalans inom teknikområdet vid Örebro universitet. Det fanns inte en fråga som jag inte kunde ta upp och ventilera med Hilla-Britta. Somrarna tillbringade Hilla-Britta delvis på Bjärehalvön och vi träffades även där. När jag initierade Valborg Aulin Sällskapet i Örebro var Hilla-Britta bland de första medlemmarna, så småningom blev hon hedersmedlem.
   Med tiden minskade den fysiska förmågan att förflytta sig. Den intellektuella förmågan och förmågan till logiskt tänkande fanns kvar. Förmågan att formulera sig, såväl på svenska som på övriga främmande språk försvann nog aldrig.
   Hilla-Britta tillbringade sin sista tid av sitt 94-åriga liv på ett äldreboende utanför Lund, där jag hade glädjen att hälsa på henne en gång. Som organist fick jag vara med och ta avsked och nu vilar Hilla-Britta vid maken Åkes sida. Det var inget tungt avsked. Hilla-Britta ville vara aktiv och när det inte längre var möjligt tyckte hon att hon hade gjort sitt. Det är vi nog många som tycker, men trots att det har gått några år sedan avskedet 2010 tänker jag ofta på Hilla-Britta och saknar henne. Kommunen borde verkligen ha döpt en buss efter Hilla-Britta, hon har lämnat ett positivt minne hos många örebroare!

Valborg Aulins dödsdag 13 mars 1928

Fotot på Valborg Aulin är inte det vi är vana vid att se. Valborg Aulin Sällskapet mottog det tacksamt från ett av Tor Aulins barnbarn för en tid sedan och passar på att presentera det i samband med 83-årsdagen av Valborgs död.

På förmiddagen 13 mars 1928 dog Valborg Aulin i Örebro, då 68 år gammal efter en tids sjukdom. Ur media känns några meningar särskilt värda att citera:

"Med Valborg Aulins bortgång försvinner en allmänt känd personlighet, som för yttervärlden kom att te sig inte så lite originell. Hennes synkrets behärskades av musiken, den var det enda som för henne ägde betydelse. Med allt annat befattade hon sig föga mer än nödvändigt var, men i musikens värld var hon hemmastadd och levde ett så mycket rikare liv. Utanför dess gränser, i det praktiska livets bestyr, kände hon sig, framför allt med tilltagande ålder bortkommen och umbärlig och kom måhända därigenom att leva i relativ tillbakadragenhet, endast fylld av arbete för sitt livs stora intresse och gärning." (signerat T G-r i NA 1928 03 14)

I samma tidning - NA 1928 03 19 - kan vi läsa ett långt referat under rubriken "Valborg Aulins griftefärd". Begravningen förrättades av kontraktsprosten Lönroth och gick helt i musikens tecken. Till graven hade sänts 25 kransar och blommor, bl.a. från Nikolai församlings kyrkokör och Livregementets grenadjärers musikkår. Kistan bars i procession till Södra kyrkogården till musikkårens framförande av Chopins sorgmarsch. Där vilar nu Valborg Aulin och graven sköts av Valborg Aulin Sällskapet, som 9 januari i år, 151 år från hennes födelse, lade en rosbukett på den snötäckta graven.

Eva Maria Törneboms Nannylund

Många är vi kvinnor som under ca 25 år har fått uppleva en eller annan sommarvecka på Nannylund, del av Apelrydsskolan i Båstad. Nannylund har inte alltid legat i Båstad. Här har jag ställt samman lite uppgifter, som jag har hittat om Nannylunds historia.

Egendomen var ursprungligen belägen i Örlinge by, Möklinta församling, Västmanlands län - ett par mil utanför Sala. Huvudpersonen bakom Nannylund hette Eva Maria Törnebohm (verkar ha stavat sitt namn med h). Hon föddes under 1800-talet och dog 1909. Exakt vad Eva Maria hade för yrke förtäljer inte historien, men ett antal år runt sekelskiftet var hon ledamot i Fredrika-Bremer-Förbundets (FBF:s) sjuksvårdskommitté. I 1903 års verksamhetsberättelse har Eva Maria Törnebohm titeln "fröken" medan annan kvinna tituleras med sitt yrke.

I maj 1909 donerade Eva Maria Törnebohm Nannylund till FBF tillsammans med lösöre och kapital 7.000 kronor. Donationens ändamål var rekreation för ensamstående, bildade kvinnor och även deras mödrar, systrar och döttrar var omnämnda. Ända sedan mitten av 1980-talet har jag varit nyfiken på "ursprungliga" Nannylund, som ansågs så otillgängligt för sitt avsedda ändamål att FBF under 30-talet medgavs tillstånd att försälja egendomen för att i stället använda pengarna enligt donatorns önskemål.

Fotot är från 2004, då jag fick en guidad tur i byn Örlinge av anhöriga till den person som senast hade bott på egendomen. Genom olika källor har jag fått veta små detaljer om huset. Det har en gång i tiden kallats "Frökens". Namnet kom efter Margareta Katarina Lovisa Kröningsvärd, som föddes 1794 och dog ogift 1872. Hon var dotter till Abraham Kröningsvärd, en major på en närbelägen herrgård. På 30-talet bodde ett par systrar på Nannylund - Lisa och Mia Högstadius. Det borde ha varit efter att FBF avhänt sig fastigheten. Därefter verkar fastigheten ha ägts inom en och samma släkt, åtminstone fram till tiden för mitt besök.

Det har inte gått att få fram särskilt mycket mer om vår donator Eva Maria Törnebohm. Mor Hanna (född 1895) har berättat att hon 1904 var bjuden en jul till fröken Törnebohm, som enligt henne gjorde mycket för ortens fattiga. Mor Hanna utförde hemsysslor på Nannylund och betraktade fröken Törnebohm som läkare. Fröken Törnebohm hade tre somrar i rad besök av en fru och en fröken, berättade Mor Hanna.

1908 finns Eva Maria Törnebohm omnämnd som testamentstagare efter Ebba Lind af Hageby. Av Ebbas stora förmögenhet fick Eva Maria dels en livränta på 1.000 kronor "periodvis och i förskott" samt ett kapital på 3.000 kronor.

Jag tillfrågade pastorsämbetet i Möklinta församling, men ingen information fanns om Eva Maria Törnebohm och eventuell gravplats.

Eftersom Eva Maria Törnebohms donation Nannylund numera ger glädje åt ensamstående kvinnor i Båstad skulle en minnesplats på den orten kännas riktig - vid det nya Nannylund!

Kaija Saariaho - årets tonsättarprofil i Båstad

Kammarmusikfestivalen i Båstad v 26 är ett måste för många musikvänner. De träffas där år efter år för att lyssna och diskutera musik med varandra och medverkande musiker. Där blandas kammarmusik från olika tidsepoker, även nyskrivna verk. Årets festivalprogram tog t.o.m. upp ett verk som fick skjutas fram till senare tillfälle, då det inte hann bli klart = spelbart!

Förra årets festival var speciell så tillvida att könsbalansen var "hyfsad", dock ej jämn enligt Jämo:s definition "minst 40 procent av vardera könet". Årets tonsättarprofil var Kaija Saariaho, född i Finland 1952, bosatt i Paris. Hon bidrog till att förbättra den för övrigt snåla representationen av kvinnliga tonsättare. Kaija Saariaho har bl.a. skrivit en violinkonsert 1995, musik för sång, cello och även en opera. I Kaija Saariahos kompositioner finns även elektroniska toner. I Båstad bjöds på ett uruppförande, Cloud, Trio för violin, viola och cello. Kaija förundrades över att skillnaden var så stor mellan att skriva för stråktrio och stråkkvartett. Kaija Saariaho berättade i ett seminarium om sitt skapande.

Konstnärlig ledare för kammarmusiken i Båstad är sedan några år tillbaka klarinettisten Karin Dornbusch. Hon har efterträtt oboisten Helen Jahren.

Valborg Aulin blir buss

Så lyckades sällskapet i någon mening sätta Valborg Aulin på Örebrokartan. 22 bussar har fått namn efter avlidna Örebroare. 11 kvinnor och 11 män. Valborg Aulin - pianist, pianopedagog, tonsättarinna och konsertgivarinna - var en av de 11 kvinnorna. Valborg Aulin Sällskapet och andra aktörer i Örebro har agerat för att få en gata uppkallad efter henne. Att få musikhögskolans konsertsal i Örebro döpt till Valborg Aulinsalen är ett annat önskemål. Dessa frågor kvarstår att kämpa för. Än så länge får vi nöja oss med en buss. Örebroarna får fullt upp en tid framöver med att lära sig något om de historiska kvinnor och män som blir bussar. Hoppas sällskapets styrelse blir bjudna på premiärturen!

Årsmöte med Valborg Aulin Sällskapet

Det är dags för femte årsmötet med Valborg Aulin Sällskapet. Sällskapet har sitt säte i Örebro, där Valborg bodde från hon var 43 år till sin död 1928. 2009 års verksamhetsberättelse visar prov på ett aktivt år.

Sällskapet, med sina ca 50 medlemmar, kan även se fram emot en spännande verksamhet under det år som har påbörjats. 2010 - Valborgs jubileumsår - har börjat bra med två "nyförvärv" av Valborgs musik, två sånger. Sällskapet har införskaffat CD:n "Hvila, rogivande svenska sånger för barn och vuxna". Mezzosopranen Irene George sjunger till ackompanjemang på piano av Solveig Wikman. Bland de utvalda sångerna ingår ett fint framförande av Valborg Aulins Carina. Synkoperna kändes igen från annan musik av Valborg. Frågor väcks vem denna Carina var, som tillägnades denna sång. CD:n gör för övrigt väl skäl för sitt namn och går i lugnets tecken.

Nyförvärv nummer två kommer från Evterpe kvinnor i musik. De har gett ut häftet Gömda skatter Sånger av kvinnor från fem sekler. Häftet innehåller 16 sånger med pianoackompanjemang. Valborg Aulin Sällskapet erhöll ett exemplar som gåva! Liksom Valborg Aulin Sällskapet har Evterpe insett brister i vår musikhistoria, dvs. trots att kvinnor har komponerat och tonsatt så har de inte med självklarhet blivit dokumenterade för eftervärlden. Valborg Aulin representeras med visan Vaggsång. En CD medföljer och här sjungs Valborgs visa av sopranen Christina Falk med Solveig Wikman på piano. Se vidare: http://www.evterpe.se/sidor/noter.html Så fint att detta häfte kom just på Valborg Aulins 150 års jubileumsår och vilken present till sällskapet!