Julpyntet

Nu har jag fått färdigt julduken som jag påbörjade hos min dotter Marty förra helgen. Det ska bli en julklapp till en god vän, men jag säger inte vilken.

Jag hör många säga att de inte tar fram så mycket julpynt längre. Julgardiner, juldukar och juleljus kan räcka för att få känsla av jul. För mig är julkrubban viktig. Den påminner oss om varför vi firar jul. I år ville jag skaffa en julkrubba till landet, där vi ändå är de flesta av juldagarna. Att hitta änglar och tomtar i affärerna var inga problem, men svårare var det att hitta en julkrubba. De verkar har försvunnit ur många affärers sortiment. På förfrågan fick jag svaret att gå till en speciell affär - en bokhandel med kristen etikett. Jag hittade så småningom en julkrubba, men kände mig ändå fundersam över att julkrubban inte längre har en självklar plats i affärerna, kanske inte heller i människors hem.

Glada fötter

I veckan som gick fick jag äntligen till ett besök hos fotvårdaren "Foten i centrum". Det var behövligt! Mina fötter vill visa hur glada de har blivit inför julhelgen! Som bakgrund syns den fina Askerskudden - en Östernärkekudde med traditioner.

Saffransbröd på mammas vis

Luciahelgen bjöd på diverse trevligheter hos dottern Marty med sambo Foto-Jo.Vi kunde t.ex. njuta av färska lussekatter till Luciakaffet. Dotter Marty är familjens storbagerska. Hon har ärvt sin mormor yrkesbagerskans begåvning. Själv är jag den fullständigt överhoppade generationen vad gäller bakkonst. Liksom sin mormor har Marty förmågan att hantera degen smidigt utan att den fastnar och klibbar.

Trots att min insats var ganska ringa i bakmomentet fick jag dock en stor påse med mig hem av den "fina skörden". Och att Foto-Jo ansvarar för fotograferingen är väl underförstått!