Fem kvinnor runt Fröding på fredrikaträff i Karlstad

Enel Melberg med
sin nya bok

Internationella mansdagen återknöt jag kontakten med fem kvinnor runt Gustaf Fröding och med medlemmar i Karlstadskretsen av Fredrika Bremer Förbundet! Författaren Enel Melberg föreläste med anledning av sin nyutkomna bok "Det borde varit stjärnor". Karlstadskretsen var arrangör. Ca 25 fredrikor och fredrikar hade samlats till föreläsning och supé i Vikenkyrkans församlingssal.

Moder Emilia Fröding

Egentligen kom Emilia inte riktigt in i Gustafs liv som den första kvinnan. Efter att ha fått tre döttrar kom den förstfödde sonen och med honom vad vi idag benämner en havandeskapspsykos. Fadern Ferdinand hade dessförinnan lämnat familjen pga. "behov av vila och rekreation". En amma kom att fylla något av en modersfunktion för att, lagom när Gustaf hade lärt sig knyta an till denna första nära vårdare, separeras från henne och ersättas av den hemkomna modern. Emilia sökte hela tiden gottgöra och kompensera Gustaf för det hon inte hade förmått från födseln. Hon delade Gustafs intresse att skriva. De lekte "rimlekar" tillsammans. Gustaf såg i sin mors skrivarförmåga någon likvärdig Anna Maria Lenngren. När Emilia någon gång publicerade sig gjorde hon det dock under pseudonym T.ex. dödsrunan som hon skrev för sin make under signaturen Anna Karlsdotter. Som änka från 1881 fick Emilia sluta sina dagar1887 på Matildas gård i Brunskog.

Lillasyster Matilda Fröding 

Föreläsningen om kvinnor runt Fröding
åhördes under stort intresse.
 

Matilda föddes som femte barnet och hade ett medfött ögonfel, ett skelande öga. Från barndomen minns Matilda främst att hon fick hjälpa till och vara duktig. En känsla av att inte anses lika bra kan anas hos Matilda.  1881 köpte Matilda jordbruksfastigheten Slorudsborg i Brunskog för sitt farsarv på 17.000 kronor. Som ogift blev hon myndig vid 25 års ålder. Matilda gick praktiskt klädd i "stövlar och storförkläde", passande för livet med jordbruk och jakt. Hon ansågs manhaftig. Gustaf vistades tidvis i Slorudsborg, både för längre och kortare tider. Matilda var under denna period förmyndare för brodern.  Matilda var den enda av barnen som fanns vid Emilias dödsbädd 1887. När modern hade dött hade Matilda  enligt ett brev till sin moster stort behov av morfin och nervdroppar. Matilda fick till slut lämna sin gård, eftersom hon inte hade lyckats att få gårdens ekonomi att gå ihop. Efter livet som bonde fann Matilda sin plats med några väninnor, som drev pensionat.

Ida Bäckmann - lärarinna, författare, journalist och småbrukare

Ida Bäckmann föddes i Åmål, tog studenten och utbildade sig till lärarinna. Hon var verksam både som pedagog och rektor, men har också gjort sig känd som journalist/krigskorrespondent och författare. Bl.a. hennes självbiografiska böcker om Röpecka ger oss bilden av en färgstark person med stark gudstro.  Ida Bäckmanns delaktighet i Gustaf Frödings liv startade 1895 under en "sommarsejour" i Norge, där båda befann sig samtidigt. Ida skrev tidvis fler brev till Gustaf än vad han fann önskvärt.  Som mest intensiv var kontakten 1903-1904, då Ida en tid besökte Gustaf Fröding var dag under Gustafs sjukhusvistelse i Uppsala. Ida hade också inlett en vänskapsrelation med systern Cecilia. 1906 avslutades kontakten mellan Gustaf och Ida genom ett portförbud, utfärdat av sjukhuset, troligen initierat av systern Cecilia. Jag ser inte att det har gått att få klarhet i hur Gustaf egentligen ställde sig till portförbudet. Långa tider verkar Gustaf ha haft ett stort utbyte av Ida som enda besökare och en besökare med humor och gott intellekt! Ida Bäckmann gav 1913 på eget förlag ut "Gustaf Fröding skildrad av Ida Bäckmann". Tiden ansågs inte mogen för deta närporträtt av "nationalskalden" och Ida flyttade på Selma Lagerlöfs inrådan från landets kulturella centra till ett litet jordbruk i Himmer, Östernärke. 1940 kom "Gralsökaren", en bearbetning med företal av Selma Lagerlöf. 

 

Systern Cecilia Fröding

Storasyster Cecilia hade en typisk storasysterroll kanske hela livet. Hon var väldigt fäst vid den nästäldsta systern Anna, som dog i barndomen. Sorgen tog föräldrarna hårt, men det är tveksamt om någon såg tonåriga Cecilias behov av bearbetning. Storasyster Cecilia tog stort ansvar även för sin bror under hans sjukdomstid.

Relationen mellan Ida och Cecilia uppkom tack vare bägges intresse för Gustaf. En period av intensiv vänskap dem emellan  förbyttes av inte helt utredd anledning till motsatsen. Cecilia fick stöd för sina intentioner att få Idas och Gustafs relation att upphöra, bl. a. från  en av Gustafs läkare. När Cecilia bemötte och kritiserade Idas beskrivning i "Gustaf Fröding skildrad av Ida Bäckmann" fick hon aktivt stöd av bl.a. Ellen Key.

 

Sjuksköterskan Signe Trotzig

Signe Trotzig bidrog ivrigt att hålla Ida Bäckmann borta från Gustaf Fröding. Kanske fanns också ett eget intresse hos Signe att få ha Gustaf för sig själv. Signe var Gustafs sjuksköterska under tiden på Svenonius sjukhem och kom att följa honom som sköterska och livskamrat till hans död 1911. Gustaf Frödings syskon verkade nöjda med arrangemanget. Tillsammans med kokerskan Lotten skapade de och upprätthöll traditioner och umgänge kring jul och andra helger. Signe utförde sitt kall med nit och avstod från all ledighet från vårdansvaret för Gustaf. Hon hushållade med tillgångar och redogjorde noggrant för hur ekonomin såg ut. Signe var testamentstagare, men i stället för de månatliga belopp som testamentet föreskrev, fick hon på syskonens initiativ en engångssumma. Hon fick också rätten till ett sentida verk, som vid Gustafs död inte hade kommit i tryck.

 

Professionell buffé

Några fredrikar låter sig väl smaka av bufféns läckerheter.

Efter föreläsningen väntade läckerheter såsom getostpaj med pinjenötter, potatissallad och kallskuret kött. Karlstadskretsen har begåvats med en fd. hushållslärare från Avesta, Margareta Ohlsson, som verkligen förmår få den rätta smaken på allt! En pärla som gör att medlemmar tar om och trivs länge i gemenskapen vid borden.

 

 

 



Moster Hilda, Tybble - New York tur och retur

Moster Hilda var nummer 2 i syskoskaran till föräldrarna Gustav och Anna Johansson i Tybble, Asker. Hon föddes i december 1889. Äldre brodern Adolf var född ett år tidigare. 1904 föddes systern Hanna och 1907 min mamma Tora. Pappa Gustav var uppvuxen på gården och mamma Anna kom dit som piga från "andra sidan Hjälmaren" - en gård som hette Pommern. På den tiden fanns en fast båtförbindelse till Odensbacken. Pigtjänsten slutade alltså med äktenskap. 

 

1910 hade Hilda fått nog av vara piga på svenska gårdar och tog sig båtvägen till USA. Hon fick anställningar som kokerska i svensk-amerikanska hem. Den ena anställningen följde på den andra. Hilda har nogsamt sparat sina betyg som vittnar om hennes kokkonst och goda vandel. Providence, Boston och New York är några platser som Hilda har bott och arbetat på.

Ung kvinna i utsatt position med stark gudstro



Under ett foto i en ram hittade vi detta
underbara foto på Hanna och Hilda
i USA. Varför var det undangömt?

Vad fick Hilda att som knappt 20-årig kvinna från landsbygden ge sig ut i världen? Kvinnor i Sverige på tidigt 1900-tal hade sällan utbildning och begränsade möjligheter att försörja sig själva. Som gifta blev de ju också omyndigförklarade och därmed  underställda mannens vilja. Hemförhållandena för Hilda var begränsade på det lilla jordbruket i Tybble. När fadern övertog sitt barndomshem kom han i någon slags skuld till sina övriga syskon.  Utvandring till Amerika var vanlig vid den här tiden och Hilda hade sin kristna tro och förmodligen de personliga egenskaper samt den drivkraft som behövdes. Storebror Adolf gifte sig och Hilda verkar ha påtagit sig en roll som ansvarig för sin barndomsfamilj.

 

Utöver betyg från kokerskeplatser vittnar Hildas fotominnen om en tillvaro helt annorlunda den svenska landsbygdens. Hilda har sparat vita serveringsförkläden, vita köksförkläden, kokböcker på engelska och de menyer hon serverade värdfolket och deras gäster i en handskriven anteckningsbok. 1920 fick Hilda uppgiften att ta ansvar för sin då 16-åriga syster Hanna, som också åkte över till landet "over there" för att försörja sig. De bägge systrarna var aktivt troende baptister i Asker. Främst i "Nya England" hittade de sina trosfränder i baptistförsamlingar med svensk-amerikaner. När dotter och jag gjorde en resa 2005 i mina mostrars fotspår plockade en pastor fram en medlemsförteckning från 1920-talet i vilken mina mostrar fanns noggrant förtecknade! Det fanns troligen en man i Hildas liv, men någon gång i början av 1940-talet skildes vägarna mellan dem i och med Hildas återfärd till Sverige för tredje och sista gången..

Storasyster och äldsta dotter

Redan efter några år hade Hilda kunnat skicka hem så mycket pengar till sina föräldrar att gården var skuldfri när hennes far dog 1916. Det blev också presenter till småsystrarna - cyklar och senare fina kläder. Anna sökte stöd hos sin äldsta dotter, men av många brev, som sparats framgår också att hon försökte råda henne, trösta henne och bad för henne. Hon skrev till sin dotter om händelserna i hembygden i brev som inleddes "Kära Hilda, Guds frid".

 

Hilda och Hanna återvände alltså till barndomshemmet, där de kom att ägna sig åt småbruk. 1950 och 5-10 år framåt fick jag tillbringa sommardagar i mostrarnas då ganska omoderna 1 ½-plans stuga utan vattentoalett. Trädgårdsbär, egna grönsaksodlingar, höns och gris var heltidsjobb tillsammans med matlagning, konservering, syltning, saftning och bakning. Måltider i deras hem var oavsett antal matgäster alltid kalas. Svagdricka till maten, massor med ovanliga delikatesser, oftast höna som huvudrätt, där de vita bitarna lades på min tallrik. Ständiga uppmaningar "ät mer". Moster Hilda åt själv inte någon höna, som hon hade låtit växa upp.

Förbättrad bostandard möjliggör fågelkontakt

På 70-talet blev det förbättringar i bostandarden. Toalett, element och tvättmaskin installerades. Vedeldade kaminer togs bort, liksom trösklar och alla fina trasmattor. (Vi hittade dem 30 år senare och har nu stor glädje av dem igen!) Uteplats med plattor skulle möjliggöra att moster Hilda fick ta sig ut i friska luften och titta på fåglar, som var ett av hennes intressen. Hilda, som alltid satt andra i första rummet, fick nu en situation anpassad just för henne . En rullstol ersatte den gångkäpp hon hittills hade förlitat sig på. Storasyster fortsatte hon att vara ända fram till 1974. Två veckor efter att min pappa Sven hade fått sluta sina dagar slutade även moster Hildas hjärta att slå. Hilda skulle då fylla 85 år. Ett rikt liv har lämnat många minnen.

Min far den glade bagar´n

Pappa var en stor djurvän.

 

I oktober 2014 är det 40 år sedan pappa lämnade jordelivet i en ålder av 72 år. Jag tänker ofta på min pappa, Sven Axel Larsson född i Tybble by juni 1902. Han var nummer tre av fyra syskon; Hillevi, Edvin, Sven och Ingvar. Senare har jag också fått veta att pappa hade en halvsyster, Ninni. Det blev så småningom äktenskap med Tora, också hon från Tybble by. Gratulationstelegrammen var rikliga och förvaras i mina gömmor på landet. Många tyckte nog att det hade kunnat bli lite tidigare. På behörig tid efter bröllpet ropade pappa ut över ägorna att han hade fått en dotter! Allt enligt bykunniga och minnesgoda Tyra, född Tybell. Det var nog tänkt att Tora och Sven skulle fortsätta släkttraditionerna som lantbrukare, men det ville sig annorlunda. Här ses i alla fall en stolt pappa med sin dotter.

 

Med pappas praktiska kunskaper om fastighets- och maskinskötsel och mammas erfarenhet och duglighet att baka i större skala övergav de tanken att bli heltidsbönder och etablerade sig som småföretagare i Lillån. Det blev Tora Larssons bageri ungefär vid den tiden då barn börjar förskoleklass - jag tror att jag var sex år.

Pappas kreativa förmåga

Pappa med sin första bil gillade inte att
vara med på bild...

Från den tidiga tiden i Lillån minns jag särskilt vår första bil, en Chevrolet av 1929 års modell, som pappa hade fått köpa av Kaleb Tysell, gift med pappas syster Hillevi. I den bilen gjordes inköps- och leveransresor till Kvinnersta handel, som förestods av Kallin, Dalby handel och ytterligare en lanthandel i Lillån. Det blev också resor till Hakonbolaget för inköp av margarin, mjöl och diverse ingredienser till bakning. Jag fick ta med kompisar och lanthandlarna bjöd oftast oss på någon liten godbit. 1959 hade pappa en ny Vauxhall Viktor. Vi gjorde små övningskörningar i Tybble till Kvismare kanal och vände, spännande för en 14-åring!

Föräldrarnas yrkesval gjorde att jag alltid hade bägge föräldrarna på hemmaplan. Dock såg jag en viss könsskillnad. "Mamma bakar och pappa gräddar" var min stående beskrivning av deras sysslor. När pappa hade en stund över förfärdigades ofta träföremål såsom hoppställning, styltor mm åt mig. En sommar byggde pappa och farfar en mycket fin lekstuga, som jag tror står på en fd. granntomt i Lillån. Pappa hade ett särskilt, men gott förhållningssätt till musik. Skolan lyckades inte lära honom sjunga, utan han ombads att inte sjunga efter första provgången. Det löftet höll han, men vissla tonsäkert, det kunde han trots streck i sång! Och det var också pappa som "lotsade" mig in till nyårskonserterna på TV.

Gott försvar

Min mamma tyckte ofta att jag kunde vara lite mer huslig. Hon jämförde mig nog därvid lag med olika grannbarn, som var duktiga i hushåll och att vakta små barn. Pappa tog inte till ord i onödan, men mamma har berättat att han då hade svarat "kan då du det hon kan?" Min pappa Sven tillika med kusin Guns pappa Ingvar kunde sitta timtals i sin brödragemenskap och inte säga mer än "ja, du" med jämna mellanrum till varandra. De var båda gifta med kvinnor som kunde ta mycket talutrymme. När det väl fanns talutrymme hade de inte självklart initiativ till att använda det.

Hyresfastighetsskötsel



Många trevliga kaffestunder i
trädgården på Lindrothsgatan
från tidig vår till sen höst...
 

I början av 60-talet blev det modernt att handla kaffe- och matbröd i platspåsar i speceriaffärer. Korvbrödsbagar´n startade verksamhet i Lillån. Lönsamheten minskade då konkurrensen ökade. Föräldrarnas pensioneringstider närmade sig. Det blev nedläggning av Bageriet och flytt till Lindrothsgatan, där ett litet flerfamiljshus inköptes. "Tänk att de under så många år fått det att gå ihop så bra", tänker jag beundrande i efterhand. Som hyresvärd fick nu pappa fullt upp med skötsel och underhåll och lite tid över för sitt intresse - trädgårdsodling. Vid den här tiden hade jag fått lite koll på gamla släktklenoder och möbler i samband med att vi skulle sälja stugorna i Tybble. Med pappas hjälp startade jag lite renovering. 



 

1972 hade jag sommarjobb på Stadskansliet i Motala. Dit kom mina föräldrar för att fira pappas 70-årsdag runt midsommar. Där bodde de på Motala Stadshotell. 

 

Pappa firade 70 på Motala stadshotell.