Marit Andersson har fått sluta
sitt liv på jorden i en ålder av 92 år. Hon fick bo kvar i egen lägenhet
nedanför Askers kyrka och rå sig själv, precis som hon ville. Vi lärde känna
varandra på 90-talet, som styrelseledamöter i Kvinnor i Svenska kyrkan,
Strängnäs stift. Marit var kassör, ett uppdrag som hon hade naturlig fallenhet
för från tiden som aktiv i framlidne maken Gustafs byggnadsfirma. Arbetet i
makens företag hade också gjort Marit väl förtrogen med invånarna i Östernärkebygden.
Med mina förfäder från Tybble by var jag således redan ”känd” för Marit.
Den låga tröskeln till Marits
lägenhet gjorde det lätt att kila in till henne på en kopp kaffe under de tre
år som jag hade vikariat som kantor i Askers kyrka. Marit var själv aktiv som
kyrkvärd under dessa år. Våra samtal kunde handla om hur det var ”förr i tiden”
under hennes uppväxt i Alltorps skola, där fadern Gideon var bylärare. Nära Alltorp låg Källfallet i Himmer, där författarinnan
Ida Bäckmann bodde en period. Marit hade levande minnen från Idas framfart med
sin berömda ford, då skolbarnen rusade till fönstret för att få en skymt av
denna ovanliga kvinna. Marit mindes också hur fadern regelbundet besökte Ida
för att ta lektioner i engelska.
Ett flertal år var lotterilistan
i Andrahandsbutiken i Odensbacken Marits lördagsaktivitet. Andra aktiviteter
som Marit inte ville missa var korsorden i Nerikes Allehanda. Skötsel av kyrka
och kyrkogård låg Marit varmt om hjärtat efter flera år som frivilligarbetare i
kyrkan. Lång tid efter att anställda tagit över gravadministrationen för Asker
fortsatte Marit att ”föra bok” över avlidna och intressera sig för var de fick
sitt sista vilorum. Kyrkogården ingick
också i hennes dagliga promenadstråk och förhoppningen var att möta någon
bekant eller obekant att växla några ord med.
En period ingick Marit och jag
tillsammans med grannen Gunilla med mor Gunnel i en speciell kvartett ”gourmet-damerna”
som träffades för att äta trerätters tillsammans. Dessa tillfällen förenades
med sång och pianomusik. Vänskapen med Gunilla gav också Marit en speciell och
ny erfarenhet att vara lite reservmatte åt hunden ”Sune”.
Sång och musik var ett intresse
som Marit behöll hela livet. Marits minne var fullt av texter till psalmer och
barndomens sånger. Minnet räckte till för att sjunga ”Swing it magistern”, hela
texten till mitt ackompanjemang på hennes piano, även när det inte räckte för
att minnas vad dagens lunch hade varit. Det är säkert många med mig som kommer
att minnas Marit med värme och i denna stund går mina tankar särskilt till barn
med familjer samt svägerskor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar