2015-06-30

Från 80-talssoffa till köksstolar


 
Eric Carlsson har avlidit i en ålder av 92 år. Eric Carlsson utförde perioden 1966 till våren 2015 möbelrenoveringsarbeten åt mig i sin tapetserarverkstad på tomten i Sköllersta. Sitt första arbete utförde Eric åt mig vid 43 års ålder, då han 1966 renoverade och klädde min första soffa, en 80-talssoffa och två tillhörande stolar, inköpt av en antikvitetshandlare i Östernärke.

Ca 270 kronor utgjorde arbetskostnad och med material stannade fakturan på tusenlappen inklusive skatt, som då hette oms.
I mitten av 1980-talet behövde jag åter Eric Carlssons professionella arbete med en soffa, även den begagnad. Enligt Erics önskemål införskaffade jag själv de hudar som skulle utgöra klädseln.  Vid mina olika besök fick jag lite historier omkring Eric Carlssons arbete med möbelrenovering. Jag förstod att han hade en särskild förkärlek för slottsmöbler och hade meriter bl. a. från möbelarbeten vid Bo slott, Segersjö slott och Dyltabruks herrgård.
 

Utanför Eric Carlssons tapetserarverkstad vaktade gårdshunden, som var Erics trogna jaktkamrat. Jaktsäsongen var helig för Eric Carlsson. Han informerade kunderna om att dessa dagar inte var till för verkstadsarbete.  Makan Britta hade god koll på Erics verkstads- respektive jakttider och kunde ge besked per telefon.
Nästa arbete åt mig blev en fåtölj, modell äldre, inköpt på Myrorna. Eric klädde den omsorgsfullt med det möbeltyg, som jag införskaffade själv.
 
 

För ca tio år sedan gjorde Eric en räddande insats med en stol efter mina mostrar, efter ett missöde. Det var en gammal stol med klädsel minst från 50-talet. Eric delade med sig av sin goda kunskap om kvalitet på möbeltyger.

 
Att det också fanns stort intresse för hus och trädgård förstod jag vid mina besök. Vintertid isolerade t.ex. Eric husfoten nogsamt utvändigt mot kyla.

Så sent som veckan före påsk bad jag Eric om hjälp med fyra köksstolar, som min farbror hade gjort och som jag ville ha omstoppade om omklädda. Positiv som vanligt och snabb telefonsignal när stolarna var färdiga att hämta.




Hunden var numera” pensionerad” från uppgiften som jakthund och vistades inne. Gemenskapen i jaktlaget betydde fortfarande mycket för Eric. Han deltog in i det sista, dock utan gevär. Eric var också fritidsfiskare på Vinön och en hängiven naturvän. Han gladdes åt vårlökar i gräsmattan, men kände oro över makan Brittas hälsa. Efter vårt sista avsked skulle Eric gå in och dricka eftermiddagskaffe med sin hustru. Det är till makan Britta, barn och barnbarn som mina tankar går i denna stund. Eric fick gå till sista vilan i Sköllersta kyrka omgiven av många släktingar och vänner. Ovanligt för en man i hans ålder, men så var han också en ovanlig man med magnetisk kraft på unga och gamla.

                                                                

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar