Odensbacken open art

Gravfält utan Brixel

Till slut kom vi i alla fall in till Örebro för att titta på Open art. Det inspirerade mig till att titta med nyfikna ögon på min sommars hembygd, dvs Östernärke med den stora metropolen Odensbacken. Richard Brixel lyste i år tyvärr med sin frånvaro. Gravfältet såg ut precis som innan Brixel kom in i sammanhanget, dvs ganska oklippt och ovårdat. Annars passade Brixel väl in här och var en god idé för turismen. Jag vet fler "utsocknes" som kom för att beskåda Brixels alster.

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                              Adolfsons och Galleri O                                                    

Glädjande nog håller Adolfsons dam- och herrkläder stilen med en dekorativ och välskött blomkruka utanför sin affär.    

Och ovanför bilarna syntes en väggdekoration, tillhörande Galleri O, som håller till i f.d. Galleri Z:s lokaler, dvs. lokaler som är väl inkörda för sitt ändamål..

             

Odensbacken och Östernärke har en del kvarntraditioner, vilket kommer till uttryck i utsmyckningen av Odensbackens hittills enda rondell. Som väl är inte rondellkvarnar lika attraktiva "byten" som rondellhundar.

På väg mot kanalen passeras den andra dekorativa fasaden, tillhörande Galleri O. Kanske bjuds lika goda vernissagekakor hos Galleri O som hos företrädaren?

Snett över gatan syns spår av en saknad och värdefull affär. Hur många av dagens unga vet vad "manufaktur"  är? Egentligen betyder ordet "tillverkning för hand". Den här affären var länge ett kärt besöksmål för mig och min dotter. Vad fanns inte i Margits manufaktur av det som behövdes för textila tekniker? Länge gjorde Margits två döttrar beundransvärda insatser för en sjunkande kundkrets. Affären är sedan flera år nedlagd, skyltarna är borta, men märken påminner om en förgången tid.

Nära kanalen ligger silon, kanske högsta byggnaden i Odensbacken. Jag vet inte hur den används, men gläds över att den grå färgen ersattes med denna milda rosa ton för några år sedan.

Om Örebro har sina stolar så har Odensbacken sina bilar. Närmre än så här kom jag inte och jag fick sticka in kameran genom ett nätstängsel, men ordentligt packade är de förvisso.

Stolar för olika behov

     

Kanalen skulle kunna bygga mer på sina kvaliteter som rekreationsområde. Troligen promeneras en hel del, både med och utan hund. Vila med samsittning erbjuds på tre stolar, som från början hade lite designproblem, men senare rättades till beträffande upphovsrätt. För den som vill sitta mer rofyllt finns också ett sådant alternativ, nära ett ihåligt träd, som inte är Lasse Majas ek.

Kanalturer förekommer sannolikt i egen regi, men en tom anslagstavla och bortglömd kanaltrapp vittnar dessvärre också om historiska tider för den turlistestyrda passageraråkningen, liksom en livräddarutrustning, som är väl oåtkomlig om tanken är att använda den till kanalräddning.

Odensbacken har utvecklingspotential och det finns många som jobbar för ortens utveckling. Ett större engagemang från flera skulle säkert bidra till ytterligare förbättringar. Runt Odensbacken finns de just nu guldgula fälten, som i lika stor grad bidrar till min trivsel i hembygden!