Hilla-Britta Lindeberg

     Åren 1956 - 1963 var Hilla-Britta Lindeberg  min rektor på Flickskolan i Örebro eller Risbergska skolan som den kom att kallas efter sin grundare Emilie Risberg. Hilla-Britta hade många uppdrag, inom politiken och också i organisationer för kvinnor. Som elev i flickskolan med piano som specialisering fick jag några spelningar i samband med möten, som Hilla-Britta hade ansvar för. Arvodet var 25 kronor - en icke föraktlig summa för en elev på 50-talet.
     Min vänskap med Hilla-Britta började med julkort och semesterhälsningar.i slutet av 70-talet. 1984 flyttade jag tillbaka till Örebro med min dotter och vårt umgänge blev mer kontinuerligt. Hilla-Britta blev änka tidigt efter sin pensionering. Musik och samhällsfrågor var några av våra gemensamma intressen. Att bli bjuden på middag av Hilla-Britta var både en kulinarisk upplevelse och en skön avkoppling. Fina dukar, tre rätter och full uppassning. Hilla-Britta blev en mentor och en förebild för både mig och min dotter. Hon deltog i aktiviteter som jag ordnade inom temat Kvinnor och samhällsplanering. Hon ställde upp och medverkade i samband med en 8 mars-aktivitet. Hilla-Britta kom på aktiviteter som jag var ansvarig för inom projektet Könsbalans inom teknikområdet vid Örebro universitet. Det fanns inte en fråga som jag inte kunde ta upp och ventilera med Hilla-Britta. Somrarna tillbringade Hilla-Britta delvis på Bjärehalvön och vi träffades även där. När jag initierade Valborg Aulin Sällskapet i Örebro var Hilla-Britta bland de första medlemmarna, så småningom blev hon hedersmedlem.
   Med tiden minskade den fysiska förmågan att förflytta sig. Den intellektuella förmågan och förmågan till logiskt tänkande fanns kvar. Förmågan att formulera sig, såväl på svenska som på övriga främmande språk försvann nog aldrig.
   Hilla-Britta tillbringade sin sista tid av sitt 94-åriga liv på ett äldreboende utanför Lund, där jag hade glädjen att hälsa på henne en gång. Som organist fick jag vara med och ta avsked och nu vilar Hilla-Britta vid maken Åkes sida. Det var inget tungt avsked. Hilla-Britta ville vara aktiv och när det inte längre var möjligt tyckte hon att hon hade gjort sitt. Det är vi nog många som tycker, men trots att det har gått några år sedan avskedet 2010 tänker jag ofta på Hilla-Britta och saknar henne. Kommunen borde verkligen ha döpt en buss efter Hilla-Britta, hon har lämnat ett positivt minne hos många örebroare!